Till vardags spelar han inför 52 000 åskådare på en av Europas största fotbollsarenor, hos den
stora turkiska klubben Galatasaray. Som ung pojke deltog försvarsklippet Victor Nelsson i Kronborgs
Cup ett par gånger.

År 2010 bytte Victor från Hornbæk IF till FC Nordsjælland, där han i september 2016 gjorde sin
Superligadebut vid en ålder av endast 17 år. Sommaren 2019 bytte Victor från FC Nordsjælland till FC København, som
a danska mästarna den säsongen. Utlandsäventyret inleddes sommaren 2021 med övergången
till Galatasaray på ett femårskontrakt.

I sitt CV kan den 23-årige försvararen just nu notera 4 A-landslagsmatcher, 35 U21-landslagsmatcher,
143 Superligamatcher och 33 matcher i den turkiska Süper Lig, där den nordsjällandske försvararen även har gjort ett enda mål
.

En tidig debut på den stora scenen
Victor började sin karriär som fotbollsspelare redan i tidig ålder. Victor började spela fotboll i den lokala
fotbollsklubben Hornbæk IF när han var 4–5 år, och under de första åren var Victors pappa tränare;

"I början hade jag min pappa som tränare och spelade egentligen bara för skojs skull, eftersom jag tyckte gillade det tillsammans med alla skolkamraterna. Vi spelade mycket på fritiden också, så när jag inte tränade med mina kompisar spelade jag ensam i trädgården eller med min pappa”.

Redan då var hans passion för fotboll uppenbar. Victor delade sin glädje över fotbollen
med sina vänner, och även om Victor provade på andra sporter var entusiasmen för fotbollen helt enkelt
störst;

"Mina vänner började också. Jag minns inte riktigt varför. Under en kort
period gick jag också på handbollsträningar och provade på några andra saker. Men det var inte riktigt min grej, det var bara
fotboll som jag spelade med grabbarna, vilket jag hade väldigt roligt med”.

Redan i ung ålder stod det klart att Victor hade en talang för fotboll. I laget i Hornbæk
spelade Victor också tillsammans med en annan landslagsspelare, och med åren började fotbollen
bli allt mer seriös;

”Fotboll har varit en del av mitt liv ända sedan jag var helt liten. Jag spelade i Hornbæk tills jag var 10 år,
där jag tillsammans med Jacob (Jacob Bruun Larsen, red.) var en av de bättre, och det kunde man verkligen
se, i alla fall i Hornbæk. Sedan blev jag mer och mer förtjust i det och blev bättre och bättre. Så tycker
jag att det gick ganska naturligt, att jag blev bättre och bättre och tog det mer på allvar redan i tidig ålder”.

Drömmen om att bli professionell fotbollsspelare var också något som levde kvar i Victor när han sprang runt
på fotbollsplanerna i norra Själland.

”Ja, och det är ju vad man hoppas på. Det gör de flesta som spelar i Hornbæk eller i Farum. Många hoppas att
det”.

Från sin ungdomstid, särskilt i Hornbæk, minns Victor de gemensamma resorna med laget till olika
-turneringar i Danmark och utomlands – även då han deltog i Kronborg Cup på hemmaplan i
Helsingør-området. Victor minns särskilt den sociala aspekten av resorna;

”Det var goda tider då. Det handlade återigen om lek och skoj, och så skulle man ut och spela massor av matcher
och sedan tillbaka till skolan med kompisarna. Det var en häftig tid”.

När fotbollen blev mer seriös
Tiden i Hornbæk tog en annan vändning än den vanliga breddträningen i Hornbæk, när Victor en dag blev upptäckt av Farum, där ett helt nytt liv började för Victor – och familjen;

”Jag började med något som kallades specifik träning för alla utvalda spelare – på tisdagar och torsdagar – och sedan träna med spelare från olika årskullar och nivåer. Jag blev utvald till det eftersom det fanns några från Nordsjælland som hade sett mig i några matcher för Hornbæk, och det ville jag jättegärna. Jag kastade mig in i det, för det var en stor grej på den tiden att få delta i den specifika träningen i FC Nordsjælland – en Superligaklubb – det var jättestort. Så där började jag, när jag var 10–11 år, och tränade där i ett par år, och när jag var 12– årsåldern sa jag hejdå till alla grabbarna i Hornbæk för att byta till Farum. Så var det varje dag, det det var träning. Min mamma och pappa körde mig fram och tillbaka varenda dag”.

var övergången från Hornbæk, där han umgicks med alla sina vänner, till en mer tävlingsinriktad mentalitet i Farum en ganska stor omställning för Victor. I Hornbæk låg fokus mer på det sociala och gemenskapen
kring fotbollen, medan man i Farum fokuserade mer på tävlingen;

”Det (i Hornbæk, red.) började med att vara roligt. Fotboll ska ju vara roligt, annars måste man hitta på något annat att göra. Det handlade om att spela med kompisarna, det var mysigt, det var mamma och pappa som hämtade en efter träningen, kanske med en kall Faxe Kondi. Det var ren och skär gemytlighet och ren lek”.

”Men när jag bytte till Farum och plötsligt, som 12-åring, skulle börja som inhoppare eftersom det fanns några som var bättre. Det förstod jag egentligen inte helt. Det var lite som en process man måste gå igenom, som man måste acceptera, och om man inte gör det får man nog hitta något annat att syssla med. Det var en stor förändring i hela miljön, men självklart gick jag till fotbollen, för jag tyckte det var roligt, och jag blev också snabbt vän med många av dem där ute, men jag gick också till fotbollen för att bli bättre och kunna spela på helgerna redan i den åldern. Det gjorde man inte riktigt i Hornbæk. Det var bara grabbarna, och om man inte hann till träningen under veckan, ja, då spelade man ändå. Det var annorlunda i Farum”.

Med den ökade konkurrensen insåg Victor redan då att det skulle krävas hårt arbete för att
nå toppen;

”Men jag var inte en av de bästa när jag kom till Farum, inte heller den starkaste eller snabbaste. Men så
steg för steg, vecka efter vecka, månad efter månad blev jag sakta men säkert bättre. Min lust att spela fotboll har
alltid varit densamma. Det handlar bara om att gå ut, ge järnet och ha kul. Det är också det jag
försöker göra än i dag. Det sitter djupt inom mig. Men när jag kom till Farum var jag inte en av de bättre.”

För att den då 12-årige pojken skulle kunna få ordning på sin nya vardag krävdes det stor
hjälp från föräldrarna, som troligen körde fram och tillbaka mellan hemmet i Hornbæk och träningsanläggningarna i Farum. Det
är ett stöd som Victor än i dag är mycket tacksam för;

”Jag har de mest stödjande föräldrar man överhuvudtaget kan önska sig. Det blev något alldeles speciellt när jag
fyllde 18, tog körkort och köpte bil. Då kunde jag köra själv. Men att de helt enkelt kompromissade med
sin fritid och ibland även lite av sitt arbete för att kunna skjutsa mig till träningen. Det glömmer jag
aldrig. Det vet de också mycket väl.”

Tränare längs vägen
På vägen fram till idag har Victor haft många bra tränare som har bidragit till hans utveckling –
både på och utanför planen. Två tränare i synnerhet sticker ut i Victors karriär hittills.

Victor minns tydligt hur Kasper Hjulmand, när Victor som ung stod på tröskeln till
FC Nordsjællands A-lag, gav honom en tillrättavisning på grund av hans dåliga attityd;

”Kasper Hjulmand i U17-laget i Nordsjælland, som en gång gav mig en tillrättavisning, och där fick jag faktiskt som 16-åring ett ”gult kort” – då jag både spelmässigt inte var helt på topp – jag balanserade på gränsen, och om de kunde använda mig i U19-laget och på grund av mitt beteende och uppförande inte var helt på topp vid den . Han träffade rätt hos mig, och jag fick kortet, och därefter var jag på samtal i Nordsjælland tillsammans med mina föräldrar, och därefter ändrade jag mig. Så honom vill jag gärna berömma, och även speltekniskt har lärt mig mycket under en viktig period, när man är 15–17 år. Han lärde mig – och andra spelare – också vad det innebär att vara professionell fotbollsspelare.

En annan tränare som bidrog till att ge Victor den europeiska erfarenheten var Ståle Solbakken, som var
tränare för Victor under hans tid i FC København, och som också var den som på allvar satte fart på Victors karriär,
när Ståle värvade honom till FC København;

”Då vill jag också nämna Ståle Solbakken, som värvade mig till FCK och lärde mig att bli mer internationell genom de europeiska matcherna, men också en tuffare och mer komplett försvarare med förmågan att försvara målet. En duktig tränare och en trevlig person som jag fortfarande har kontakt med idag. Honom tycker jag verkligen om”.

Matchen som blev hans inträde på den internationella scenen
Redan i ung ålder har Victor hunnit uppleva en hel del som professionell fotbollsspelare, med europeiska
matcher och nationella derbyn i Danmark och Turkiet. Det finns dock två ögonblick som sticker ut;

”Ja, man kan säga att man kommer till FC København som 20-åring och spelar alla matcher”.

Förutom att han kom till FC København redan i ung ålder, fanns det också en match
under hans tid i FC København som sticker ut för Victor och som blev hans inträdesbiljett till den stora internationella scenen;

”Men det var där det verkligen tog fart för mig, och där jag fick extra uppmärksamhet –
– både från dansk fotboll, media, fans och ledningen i FC København – efter vår seger mot Celtic på
på bortaplan. Nu vill jag inte skryta alldeles för mycket, men jag spelade en riktigt bra match. Bortamatch mot Celtic. Vi
vinner och går vidare. En helt euforisk stämning”.

Under sin tid i Galatasaray väntar många stora matcher på den stora scenen för Victor
Nelsson, som under våren spelade två matcher mot FC Barcelona i Europa League. Som spelare i
Galatasaray får man också chansen att spela i ett av världens mest intensiva derbymatcher. Det stora derbyt,
Intercontinental Derby, mellan de två stora Istanbulklubbarna Galatasaray och Fenerbahçe, som
kännetecknas av sin vilda atmosfär och stämning;

”För tre veckor sedan spelade jag mot FC Barcelona. Jag skulle kunna säga – vi har tyvärr förlorat båda matcherna tyvärr – men en av Europas, om inte världens, största fotbollsderby, nämligen Galatasaray mot Fenerbahçe. Det är inget för barn.”

Sådana matcher är något som Victor har drömt om ända sedan han var liten;

”Det var sådant man drömde om när man var liten. Och all uppmärksamhet är riktad mot en. Hymnen börjar spelas. Det är precis sådana matcher man har sett på tv hemma, som man tänker att det skulle vara häftigt att spela.”