Minnen från ungdomstiden och Kronborg Cup
Även om fotbollslivet idag bjuder på stora arenor och toppmatcher i Tyskland och med A-landslaget, minns Jacob, här 11 år senare, fortfarande sin medverkan i Kronborg Cup med ett riktigt gott minne och med en lagkamrat som senare också skulle visa sig bli landslagsspelare;

"Jag minns tydligt ett frisparkmål som jag gjorde mot Espergærde på en av planerna vid Helsingør Hallen. Även om jag upplever massor av saker som professionell fotbollsspelare kan jag fortfarande minnas sådana saker från den tiden. Här spelade jag till exempel mot Frederik Roepstorff (senare spelare i FC Helsingør, red.). Det var väldigt roligt. Vi hade ett riktigt bra lag då, där vi var riktigt bra på kontringar tack vare min snabbhet och Victor Nelsson, som slog djupa bollar. Det fungerade riktigt bra”.

Jacob har goda minnen från sin tid som ungdomsspelare, och enligt Jacob är det en helt speciell tid som han ibland kan sakna, då allt handlade om att ha roligt;

”Jag saknar det verkligen, måste jag erkänna. Man tänkte inte så mycket på saker och ting då, utan fokuserade på gemenskapen och att ha kul. Jag tog det alltid på allvar – ibland kanske till och med för allvarligt – men att få umgås med sina bästa vänner före och efter matchen var fantastiskt. Det är ren glädje över spelet, och man spelar för att det är roligt. Det gör jag förstås fortfarande, men det är helt annorlunda när man kan åka buss eller cykla med sina vänner till träningen.”

Särskilt relationen till vännerna betydde mycket för Jacob. Jacob minns fortfarande de fina stunderna med vännerna kring fotbollen och den helt unika sammanhållningen som fanns mellan dem, där allt handlade om fotboll;

”Man delar en enorm passion med sina vänner. Det är ganska unikt, och det gör man förstås inte på samma sätt idag som proffs. Amatörfotboll har verkligen mycket charm och gemenskap. Man kan engagera sig lika mycket i den som ett proffs kan, men ungdomsfotboll har helt enkelt något som proffsfotboll saknar – och tvärtom. Det jag ser tillbaka på och ibland verkligen saknar är gemenskapen med sina vänner. Det enda som betydde något var vännerna och fotbollen. Det var det häftigaste som fanns. Söndagen var ju den värsta dagen eftersom det inte var träning, så man såg bara fram emot måndagen för fotbollens och vännernas skull. Jag ser alltid tillbaka på min tid som ungdomsspelare med ett leende. Det har helt enkelt något speciellt.”

Foto: Privatfoto.

Som ungdomsspelare i Hornbæk IF, FC Nord och Lyngby BK deltog Jacob själv i en rad ungdomsturneringar, som han än i dag kan sakna, eftersom det rådde en helt speciell stämning och det var en trevlig gemenskap med vännerna;

”Det var ju fantastiskt. Det var ju alltid riktigt kul att ta med sig sin luftmadrass och sova tillsammans med vännerna. Äta den halvtorrt frukost med ett franskt bröd som är lite för vitt och cornflakes som är lite för mjuka. Det har verkligen sin charm. Det var kul. Man var bara där och det var riktigt roligt att vara där. Det var ju det häftigaste, för när man inte spelade fotboll så var man ju ändå tillsammans med sina vänner. Det är ju också det man tänker på när man tänker på ungdomsfotboll – det är ju att bo på en skola med en lite för platt luftmadrass, men det spelade absolut ingen roll.”

Varje ung fotbollsspelares dröm
Jacob levde, precis som alla barn på fotbollsplanerna, med drömmen om att en dag bli professionell fotbollsspelare och försörja sig på det han älskade mest – nämligen fotbollen. Jacob var dock mycket medveten om att det är ytterst få som lyckas ta sig igenom nålsögat till det livet. Ändå insåg Jacob redan i tidig ålder att det kanske fanns en möjlighet att han skulle lyckas i framtiden, eftersom människorna omkring honom tydligt kunde se att han hade en speciell talang – men att den skulle bli så stor var inget Jacob hade vågat hoppas på;

”Det var ju självklart en dröm, men på den tiden handlade det ju bara om att bli professionell fotbollsspelare. Jag visste ju inte hur långt jag kunde nå, det vet jag nog fortfarande inte. Bara att bli proffs var mitt mål. Jag sa också till mina vänner i skolan att jag gärna ville spela i landslaget en dag. Jag minns fortfarande att när jag fick spela min första match i landslaget skrev jag till mina vänner och frågade om de mindes när jag sa det. Jag har alltid velat bli det. Jag kände tydligt att jag var en av de bästa i min årskull. Folk i min omgivning sa också att om jag jobbade hårt skulle jag kunna nå långt och ta mig igenom nålsögat. Men som 10-åring skulle jag aldrig ha trott att jag skulle befinna mig där jag är nu. Bara det att bli proffs var det viktigaste.”

Vardagen som proffs
Livet som professionell fotbollsspelare är något som många barn och ungdomar drömmer om och föreställer sig att de ska bli en del av i framtiden. En vardag i en Bundesliga-klubb liknar i många avseenden en helt vanlig arbetsdag, men ändå inte helt;

”Alla dagar är olika. Vanligtvis åker jag till träningsanläggningen kl. 08.30 och äter frukost tillsammans med laget. Sedan har vi fram till kl. 10.30 på oss att göra oss i ordning i gymmet eller få behandling. Sedan har vi möte, och därefter går vi ut på planen kl. 11.00 till 12.30, varefter jag går till träningscentret och får behandling av den fysiska staben. Jag är nog inte klar förrän kl. 16.00–17.00, då jag kör hem igen”.

Med flera år i Bundesligaen och en handfull landslagsmatcher i bagaget har Jacob redan i ung ålder ställts inför riktigt stora fotbollsstjärnor från bland annat Bayern München, Atlético Madrid, Liverpool och FC Barcelona, men det är inget som har påverkat Jacobs spel särskilt mycket, utan snarare något man bara måste vänja sig vid en kort stund;

”Första gången man spelar mot en stor stjärna är det kanske lite annorlunda, men när man har provat det fler och fler gånger blir det precis som alla andra matcher. Man har en rutin – det har man säkert även som ungdomsspelare – det är lite andra rutiner nu, men vi har fortfarande samma plan för dagen oavsett vem vi ska möta. Jag förbereder mig självklart inför den spelare jag ska möta, men jag tänker inte på vad han har uppnått tidigare i sin karriär. Jag försöker hitta de saker som jag själv är bra på. Det sitter helt i ryggmärgen när man är van vid det, men de första gångerna kunde jag nog tänka på det, men allt kan hända och man ska inte vara rädd för någonting, utan bara köra på.”

Det bästa rådet till de blivande stjärnorna
Om man drömmer om att följa samma väg som Jacob, och ta steget från amatör till proffs, har Jacob ett gott råd till de blivande stjärnorna: det viktigaste är att vara sig själv hela vägen;

”Man måste komma ihåg att vara sig själv hela vägen och inte glömma var man kommer ifrån. Man måste komma ihåg varför man har nått dit man är idag, vara lärvillig och lyhörd för synpunkter samt sträva efter att bli bättre i varje detalj. Det är viktigt att ha en vinnarmentalitet – man ska alltid vilja vinna. Motståndaren ska inte ha några ursäkter för varför de förlorade, men samtidigt måste man förstås också komma ihåg att vara en god människa. Då har man en bra grund.”

Foto: Fodboldbilleder.dk